Hej då gubbo!

Från att ha varit väldigt skeptisk och misstänksam mot pumpagubbarna så har Hanna utvecklat en ganska fin relation till dessa under veckorna som gått. Hon säger 'Hej då' till dem varje morgon och när vi kommer hem går hon fram mot dem med utsträckta armar 'Heeeej gubbo' 'Kraaaaam'. Sen sätter hon sig på huk framför dem och pratar lite. Men pumpor håller ju inte i evighet och de började se lite skabbiga ut så igår när Hanna kom hem var de borta.. Hon blev mycket besviken och går fortfarande och letar runt huset, ifall de bara flyttat sig lite. Vi har förklarat att de kommer tillbaka nästa år och hon börjar så sakta acceptera detta..
Sen ska vi inte glömma att det snart är jul och jag tror hon kommer att älska jultomten! Känn ingen press 'onkel Hasse'...