Ångervecka?

H: Får man lämna tillbaka honom mamma?
I: Nej det kan man inte! Vill du det?
H: Ja..  Han skriker så mycket.

Published with Blogger-droid v2.0.9

Glad Påsk Zombie

I:  Hanna, på Tisdag är det påskfest på dagis, vill du klä ut dig då?
H: Jaaa! Jag ska vara läskig Zombie!
I: Jaha.. Fast det är påskfest o då brukar man ju klä ut sig Påskakärring.
H: Ja men då smyger jag in i mina Zombie kläder och skrämmer dem!

Okej.. Vad göra?? Linda in ungen i tyg trasor och låta henne gå som Zombie?? Kommer hon ångra sig när hon kommer dit?? Troligtvis inte om jag känner henne rätt..

Ketchupeffekten

Ketchupeffekten

Först händer ingenting. Sen händer ingenting. Och så plötsligt hände allt på en gång!

Först gick jag och oroade mig för att mamma inte skulle hinna ner till Skåne i tid och var helt övertygad om att bebisen skulle komma flera veckor innan BF (23 feb).
Men mamma kom och dagarna gick, kände i princip ingenting mer än lite molande. BF datumet kom och jag kände fortfarande ingenting.. nu började jag oroa mig för att han inte skulle komma medan mamma var kvar!
På söndag kväll den 24:e var jag mer än less på eländet, men tyckte att jag började känna lite mer molande..fortfarande inget jag skulle kalla för värkar.

Gick och lade mig och lyckades somna till en stund men vaknade vid ~23.30 av att det gjorde ONT! Nu var det ingen tvekan om att det kom värkar ~ 10 minut. Jag hade gravt underskattat hur ont det skulle göra..

Kom jag på att det tjatades en hel del om det här med att andas och minsann, det hjälpte! Trots att det gjorde så förbannat ont hade jag ingen tanke på att åka in till BB än..Jag  hade ju läst att man ska gå hemma i flera timmar innan och värkarna skulle komma med ca 3-5 minuters mellanrum. Så jag stod ut.
Efter en timma så tappade jag greppet och kunde inte urskilja när en värk tog slut och en annan började. Började också må rejält illa och bli svimfärdig. Insåg någonstans i dimman att nu är det nog bråttom! Väcker Jimmy och lyckas själv ringa BB och säga att 'Jag tror att det är dags att åka in". Ingenting om att det nog är jävligt bråttom.

Stapplade in  i bilen och skriker till Jimmy (som försöker fästa babyskyddet i baksätet) "Släng  in skiten och kör som du aldrig kört förut"
Nu fattade även han och det var gasen i botten mot Ystad.
Jag minns isiga vägar, en rådjursflock och att vi flög genom en rondell i Ystad (tydligen hade bromsarna blivit överhettade och tog inte) Jag minns också att krystvärkarna kom i bilen, halvägs till Ystad.. Då fick jag lite panik.. Det är liksom inte bara att knipa.. Det var tydligt att nu skulle han ut!

Vi tog oss till Ystad BB på 19 plågsamma minuter (tar 35 i vanliga fall). Lyckas ta mig ur bilen och vi ringer på klockan. Jag (skriker):"Öppna dörren!" Jimmy (Lugnt): "Ingela Persson här, vi ringde innan." Dörren öppnas och vi tar oss in. Helvete vad långt det var att gå (hur sjutton går man med en unge på väg ut?? Glad att jag slapp se mig själv)

Vi hann in. Knappt. Några krystvärkar och 8 minuter senare låg han på min mage!


Lycka!

Bara några timmar gammal.

Onsdag 27/2, hemkomst från BB och en stolt Hanna får hålla lillebror!

2 veckor gammal

 Vi har kallat honom "Lille tollen" i flera veckor nu men när jag hörde Hanna ropa att hon hittat Tollens strumpor så insåg jag att det inte håller länge.. Nu kallar vi honom Sam. Jimmy är fortfarande lite tveksam så vi skickar inte in papprerna än. Men för mig är han Sam!