...kräver en ängels tålamod. Som tur är har jag det. Men det tar också all kraft och energi när de värsta trotsperioderna kommer. Som nu till exempel, när det ska trilskas och bråkas om allt som Hanna bestämt att hon inte vill göra dvs. byta blöja, klä på sig, klä av sig, bada, sitta still och äta vid bordet, gå och lägga sig...
Det sistnämnda är det som tar mest tid och energi då Hanna i helgen bestämde att hon inte ville sova i spjälsängen längre (hon har verkligen gillat den innan) och upptäckte hur lätt hon kunde klättra ur..
Nu har vi bäddat på en madrass på golvet istället. Mycket mysigt och bra tycker Hanna. Dessutom öppnar sig helt nya möjligheter att fördröja sovandet. Som att leka, hämta fler gosedjur, fler sagor, ta en runda ut i köket osv... Ja, nattningen tar numera ett par timmar.. Härligt!
Men mitt i all trots så kan jag inte låta bli att förundras över hur häftigt det är att se sitt barn växa och utvecklas. När de gör saker för första gången, när de helt plötsligt förstår hur saker hänger ihop och när de börjar kommunicera! Så fastän morgonrutinerna tar dubbelt så lång tid som vanligt svämmar hjärtat över av stolthet för att Hanna KAN SJÄLV MAMMA!!
Lilla sötnöten! Moster blir också stolt.
SvaraRaderaLängtar mycket efter er.