Jag har varit rädd för Cancer ända sedan jag var liten och högtidligt konstaterade inför mamma att ”nu har jag haft alla barnsjukdomar, utom Cancer”
Cancer. Skrämmande. Främmande. Livsfarligt. Lömsk. Orättvis. Inget jag kan bestämma över. Inget jag kan kontrollera.
Alltid denna rädsla att det ska drabba ens nära och kära. Till slut gjorde det också det..
Farbror Göran, som kämpade och kämpade men förlorade kampen för en vecka sen. Det känns så förbannat orättvist att det inte var du som vann..
Till min bästa vän S (tänker på dig varje dag) vill jag säga som Maria: ”Stick och brinn jävla skit cancer ” Eller som du själv uttryckte det ”den ska bara bort”. Så det så!
been there done that..
SvaraRaderaKRAM