Nu var det längesen jag skrev nånting här men jag har helt enkelt inte haft varken tid eller inspiration! Men annars är allting bra.. Nytt för i år är att jag blivit en sån där som tränar.. Sån där som jag brukar fnysa åt o tänka att jag minsann prioriterar andra saker (mest för att döva mitt dåliga samvete såklart) Men jag gillar det! Riktigt mycket!
Hanna växer så det knakar och är inne i en hyfstat medgörlig period dock med lite frustration över att vara liten i vissa situationer och stor i andra. Det visade hon häromdagen med att brista ut i gråt och förtvivlat skrika "Jag vill inte vara liten och stor"
Annars har hon börjat trivas på sitt 'nya' dagis och har fått nya kompisar. En dag när jag hämtat henne berättade hon att hon älskade sina pojkar. Hugo, Viggen (Ludvig), Charlie och Malte. Jodå... och morgonen därpå när jag lämnade henne så kom en skara småkillar springandes i korridoren. Hanna lade huvudet lite på sned och säger "mina pojkar mamma. Dom är lite busiga" Åh, dessa guldkorn! De får mig att le hela vägen till jobbet.
Saknaden efter Yap är fortfarande stor och huset känns väldigt tomt. Jag hoppas hoppas att vi ska kunna ha hund igen nån gång i framtiden..
Yap på Incirias kennel minnessida:
http://inciria.cybersite.se/text_125646.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar